Rundresa i Andalusien

Kursen tog slut några dagar sedan. Här är en bild på vår lilla A2 grupp med en av våra duktiga lärare, Louisa, längst till höger.

När kursen var slut hyrde jag en bil och körde upp till Cazorla i norra Andalusien. Vägen dit omgavs av till synes oändliga fält av olive träd. 10% av hela världens olivolja odlas i den här delen av Andalusien.


















Cazorla
Cazorla är både en stad och en national park i norra Andalusien. Det är ett bergsområde med höga branta berg och djupa dalar med små forsar och strömmar som korsar genom parken. I det här bergsområdet börjar Rio Guadalaquivar, som är en betydelsefull flod i Andalusien. Det finns ett antal vandringsleder i parken. Själv gick jag längs Rio Barosa till dess begynnelse i två små upp dämnda sjöar ca 13 km (enkel väg). Första delen av leden gick ganska plant och längs en smal grusväg alldeles invid floden. Men den sista timmen följde leden en smal stig brant i zig-zag uppför bergsluttningen. På ett ställe gick leden via två tunnlar genom berget. Tunnlarna hade gjorts för att leda vattnet från dammarna till ett litet elverk nedanför berget. Det här är den populäraste leden i Cazorla men pgr av att vädret inte var det bästa så var det trots att det var söndag ganska lite folk.
Sierra Nevada

Sedan fortsatte jag söderut till Sierra Nevada national park. Här tog det dåliga vädret i och det regnade rejält. Capileira, 1436 möh, är en av flera små vitkalkade byar längs den södra sidan av Sierra Nevada i Las Alpujarras. Byarna påminner både om Marocko och Grekland med sina blommor och vitkalkade husväggar.


Idag har jag vandrat upp till Acequia Nueva, 1841 möh, från Capileira. Leden började i norra utkanten av Capileira ungefär där Calle Cubo slutar. Först följde leden en small grusväg en knapp km ner till río Poqueira. Där fortsatte man över en bro och sedan längs leden som nu bar stadigt uppför i ungefär en timme. Det var vackert längs bergsidan, och strålande utsikt bakåt nerför dalgångarna. Vid en meteorolg station svänger leden kraftigt åt vänster och en brant stigning tar vid. På en kilometer är stigningen runt 350m. Uppe på toppen planar det ut och man kommer fram till en levad, eller acequia, dvs en grävd fåra som transporterar vatten från bergsbäckar runt till odlingarna som en gång fanns längs sluttningen. Här fortsatte leden längs platån ytterligare 5-6km, men eftersom jag såg dimbankarna rulla in mellan bergen nedanför bestämde jag mig för att det nog var säkrast att gå ner samma väg som jag kommit upp. Men innan jag vände hann jag njuta av utsikten över bergen ännu en stund i vackert solsken.